Tove Johansson

Tove heter jag och bor i Ljusdal, Hälsingland omringad av skog, vatten och berg tillsammans med min älskade sambo och vår finska lapphund Ior.

​​​

Smeknamnet ”Tue” som i ”Tue fotografi” kommer från när jag var 1-2 år och inte kunde säga mitt namn, Tove. Sedan dess har det bara fastnat och hängt med inom familjen genom åren.


Frasen ”Tue gjort” använde jag när jag hade gjort någonting eller ställt till det. Mina fotografier jag fotar, jobbar med ljus och redigerar har faktiskt jag gjort. Just därför blev det bara naturligt ”Tue fotografi”.

Mitt intresse för naturen har funnits vid min sida så länge jag kan minnas. Jag är uppvuxen med korg i ena handen, hundkoppel i den andra och kantarellskogen framför mig. Jag fick min första kamera och här börjar det. Ute i kantarellskogen, vid sjön med ett fiskespö, promenad med hunden, överallt följde kameran med. Men det finaste och bästa motivet av alla var min underbara lapphund Falli.

Intresset för fotografi har växt med mig och efter många års utveckling ville jag ta steget längre. Efter att haft min första kund insåg jag att detta är det jag vill göra. Jag vill göra människor lyckliga och tacksamma genom att föreviga vackra och viktiga stunder i livet.

​Nu fotograferar jag allt från gravidfoto, barn med spring i benen, hästar och hundar. Omringad av blå berg och hälsingeskogen förevigar vi livets ögonblick framför kameran.


Fjällvandring en höstdag

För att äventyren blir bättre och minnena finare.Någon som alltid är redo att följa med utan att veta vart vi ska. Han som alltid uppskattar en skog full av blåbär så som jag uppskattar att ha honom vid min sida i skogen. Finaste sällskapet på varje stig, svampplock och fjälltop. Våran älskade Ior.


Norrsken över växnan

En dag på fjället är något av det bästa jag vet. Jag uppskattar tystnaden. Den typen av tystnad som är full av porlande bäckar, vinden som sträcker sig förbi och fåglarna runt omkring en.


Jag uppskattar närvaron. Känslan av att släppa taget av omvärlden och leva i nuet. Att stå på toppen av en fjälltopp och se fjället sträcka sig längre och längre. Man känner sig så liten i det stora landskapet. Man känner sig som en del av något mycket större. Den stora känslan av frihet blir inte större än så.


Ior på kantarelljakt

Ibland behövs mörker för att det vackraste ljuset ska synas. Att fotografera norrsken är en av mina största intressen. Tänk dig att du står där i mörkaste skogen med en klar stjärnhimmel ovanför dig. Det känns lite kusligt. Efter en stund blossar himlavalvet upp i grönt och om du har tur, rött. Du känner dig liten. Det känns mäktigt. Du känner dig fri.